Häftiga Hobbies: Bröderna Borgwall

Häftiga Hobbies
Bröderna Borgwall

Fakta:

Robert Jan Borgwall, född den 7 september 1966. Robert är 49 år när denna intervjun görs. Han är döpt i Kortedala kyrka. Han har jobbat på Grunden Media sedan 2002. Han är musiker sedan mycket unga år. Roberts huvudinstrument är olika keyboards.

Kjell Åke Borgwall, född den 7 mars 1969. Kjell är 46 år när denna intervjun görs. Han är döpt i Bergsjöns kyrka. Han jobbar på Grunden Media sedan 2003. Kjell har gått i sin brors fotspår och även han har varit musiker sedan unga år. Hans huvudinstrument är gitarr men han är även en fena på bas.

Båda är för närvarande medlemmar i Grunden Band.

_03B6316

Hej mina vänner!
Vad trevligt att ni kunde komma. Det är roligt att ni är här bägge två. Det är första gången i denna serien som vi intervjuar två på en gång. Vi hoppas att detta ska gå bra utan att ni råkar i luven på varandra (skämt!).

För att klargöra detta från början, vem är storebror och vem är lillebror?
Kjell: Det där kan variera. Ibland är det många som frågar mig, är det du som är storebror? Nej, jag är lillebror.

Vad säger du om det Robert?
Robert: Det är verkligen jättekonstigt.

Robert, storebror.

Robert, storebror.

Hur många år är det emellan er?
Kjell: Två och ett halvt år.

Det är ju inte mycket. Idag kan man ju nästan säga att ni är jämngamla.
Kjell: Det är vi ju.

Vem är smartast av er? Brukar ni diskutera i dom termerna?
Kjell: Det har vi inte gjort så mycket men det kommer upp lite grann då och då.

Är det som en tävling emellan er, är det konkurrens?
Robert: Det var faktiskt så när farsan levde. Då var det lite konkurrens.

Så det var det värre då? På vilket sätt?
Kjell: Farsan gav sig inte. Jag ger mig inte. Robban kan ge sig ibland.

Råkade du och din pappa i luven på varandra ibland?
Kjell: Det gjorde vi ibland.

När gick er pappa bort?
Robert: Den 21 juli 2013.

Vem av er, skulle ni säga bestämmer mest?
Ni kanske har olika uppfattning när det gäller detta?
Robert: Vi bestämmer inte någon av oss.
Kjell: Nej, det gör vi inte.
Robert: Vi framför våra synpunkter bara.
Kjell: Ibland blir du på ett sånt där hiskeligt humör, Robban. Så jag blir nästan rädd när du kommer där på morgon. Jaha, är det så idag. Det är inte lätt att gå emot den Robban. Då gäller det mer att springa undan.

Har du dåligt morgonhumör Robert och inte du Kjell, är det sådant som spelar in? Är det så Robban?
Robert: Ibland är det tvärtom.

Är det tvärtom ibland?
Kjell: Jasså?
Robert: Ibland är jag på gott humör, ibland är jag det. På morgonen är det värst när man vaknar.

Ok. Vi går vidare.
Var kommer ni ifrån?
Kjell: Göteborg.
Robert: Jag är göteborgare egentligen. Men man har ju varit med sina föräldrar ganska titt som tätt på Gotland. Den gotlänska dialekten har jag fastnat för.

Vem av era föräldrar är från Gotland?
Robert: Det är morsan.

Kjell, lillebror

Kjell, lillebror

Så där har du släkt alltså. Så där kommer din gotländska ifrån.
Pratar du också gotländska Kjell?
Kjell: Nej, det är svårt. Har man svårt med gotländskan då ska man hoppa över det. Man får prata sin dialekt där man kommer ifrån.

Men du Robert är ju ganska bekväm med och prata gotländska.
Robert: Jag kan inte hjälpa det. Jag tycker om dialekten.

Det hörs när du pratar. Men om du är bekväm med det så ska du göra det.
Kjell: Men Robban har lite svårt att prata gotländska ibland, han byter mellan göteborska och gotländska i vissa ord. Han pratar inte riktig gotländska heller. Jag fattar inte det. Det är svår dialekt. Det är inte lätt.
Robert: Nej det är inte så där svårt som man tror. Man hör direkt när du pratar i telefon då är det verkligen gotländska. Gotlänningar är väldigt mer avslappnade. Vi tar det idag eller imorgon.

Det hörs att du gillar det, du och din mor pratar gotländska. Medan du, Kjell, och mamma pratar göteborska, eller rättare sagt, du pratar göteborska och mamma pratar gotländska.
Kjell: Jag förstår ju vad hon säger.

Jo, det är ju inget annat språk, det är en dialekt. Det kan vara enstaka ord man inte förstår.
Var är ni uppväxta?
Robert: Vi är uppvuxna i Göteborg men först bodde vi på Gotland tills jag var fyra år.
Kjell: Nej det måste vara två år. Jag är inte född på Gotland, det är jag inte.
Robert: Nej. Vi bodde där i några år iallafall, fram tills då farsan fick tag på ett arbete som verkstadsmekaniker. Det var i början på 70-talet.
Kjell: Nej, då var inte jag född än gång.

När är du född?
Kjell: 1969. Då bodde vi på Rymdtorget.

Var ligger Rymdtorget?
Kjell: Rymdtorget ligger i Bergsjön. Där är jag uppvuxen. När jag var två och ett halvt år så cyklade jag iväg på trehjulingen. Jag cyklade rätt in i en Ica-affär och tog en liten gottepåse där. Sen när jag kom tillbaka till mamma sa jag – Titta vad jag har fått, titta vad jag har fått. Sen fick jag åka tillbaka till Rymdtorget och lämna tillbaka godispåsen. Så fort mamma vände ryggen bort så stack jag. Robban gjorde inga jävelskap.

Ni är musiker bägge två. Har musik alltid varit ert största intresse?
Robert: Ja, det kan man väl säga.
Kjell: Robban började med folkvisor redan när han föddes nästan. Han fick kastruller framför sig, och så började han spelade trummor på kastrullerna.
Robert: Jag slog sönder Kjells spadar och allt möjligt. Kastrullerna var små och buckliga. Svårt och göra mat på dom efter den behandlingen.

Var det likadant för dig Kjell?
Kjell: Nej det var det inte. Jag började senare, runt 12 var jag. Jag började spela gitarr.

Då hade Robban hållt på länge och spelat?
Kjell: Oja!

Har du alltid spelat keyboard Robert?
Robert: Nej, från och med 6-årsåldern spelade jag Zylofon. Det var en leksaksmodell. Det är som keyboard. Föräldrarna märkte att jag hade talang, tog ut tonerna väldigt snabbt. När jag var 8 år så fick farsan tag på en gammal Magnus Chord Organ. Den lät nästan som en damsugare som blåser ut luft.

Magnus Chord Organ

Magnus Chord Organ

Kunde man ha den i lägenheten?
Robert: Ja, ja, det kunde man. Men det lät som fan när den kom igång.

Var det din första keyboard?
Robert: Ja, det var det.

Ni hade aldrig piano hemma?
Kjell: Nej

Det var den här orgeln som gällde alltså?
Robert: Ja. Dom märkte att jag lärde mig tangenterna och melodierna väldigt snabbt. När jag var i 9-års ålder upptäckte morsan en liten annons i tidningen om att det fanns en musikskola på Vasa Viktoriagatan. Jerker Lejon var musiklärare där.
Kjell: Det var där du började lära dig lite noter också, va?
Robert: Japp.
Kjell: Han försökte lära dig och utveckla ditt gehör men då var du så enveten. Men sen till slut fattade han att det här med noter inte går. Men du har ett bra gehör, helt fantastisk. Det är lite sämre för mig för jag måste spela låten ungefär 10 gånger innan jag fattar.

Hur var det du började spela Kjell?
Kjell: Jag och Robban spelade tillsammans.

Så för din del var det inte så mycket kastruller?
Kjell: Nej, inga kastruller. Det började med Kalle, min kamrat då, han spelade gitarr också. Jag fick låna en gitarr som vi tog vi hem det till föräldrarna och så visade jag dom att jag också kunde spela gitarr. Det var så det börja.

Hur gammal var du då?
Kjell: 12 år

Så du börja och spela när du var 12 år? Men du Robert började alltså spela tidigare?
Robert: Jajemen.

När du var 5 – 6år?
Robert: Den första riktiga elektroniska orgeln fick jag när jag fyllde 10 år. En gammal orgel som hette Lincoln. Blåsorgeln fick jag när jag var i 8-års ålder men den första riktiga elektroniska orgeln, en Lincoln, fick jag när jag fyllde 10.
Kjell: Då måste jag ha varit 7 år.
Robert: Det var då jag kom hem ifrån Tallkotten, du vet. Det glömmer jag aldrig.
Kjell: Jag ger mig. Jag får alltid ge mig.
Robert: Det började med att farsan ringde till Tallkotten. Det var en gammal barnkolloni.

Det är en koloni som heter Tallkotten allså?
Robert: Ja, den ägs av Majblomman.

Dom som gör Majblomman?
Robert: Ja, just det. Jag tror det var 4 eller 5 stycken olika kollonier.
Kjell: Det stämmer.
Robert: Det var Tallkotten, Fyren och nej, vad hette den som låg mitt emot Tallkotten?
Kjell: Det kommer inte jag ihåg.

N03B6432

Kommer du ihåg Robban?
Robert: Nej. Jag har faktiskt glömt av det. Men jag kommer ihåg Tallkotten, Arken och Fyren.
Pappa ringde dit och ville ha tag på mig. Du, Robert, nu när du kommer hem så får du en trumpet. Ska jag lära mig att spela trumpet nu eller vadå? Han sa inte så mycket mer utan han lät så där jätteallvarlig i rösten. Sen när jag kom innanför dörren så hade morsan och farsan ställt en sån här stor kartong där, och jag tänkte, vad är det här för en stor trumpet? Sa inte du att du skulle börja med trumpet, sa han. Jo, just det, men det blev inte så.
Kjell: Och oj vad dom lurade dig!
Robert: Jag gick allså in där i vardagsrummet och lyfte upp lådan och där var den, Lincolnen!
Kjell: Vad lycklig du blev!
Robert: O, ja!

Vad det sån med en eller två våningar?
Robert: Det var bara en våning faktiskt.

Var det med sådana där knappar man kunde dra in och ut?
Robert: Japp.
Kjell: Den sista orgeln, den har jag hemma nu. En Yamaha d-65. Det var den sista orgeln Robban hade.
Robert: En Valnötsmodell.
Kjell: Den står mest som prydnad nu vet du, jag använder den aldrig.

Är det någon av er som har varit den mest drivande vad gäller musiken?
Kjell: Det är nog lika mycket båda två.

Har det gått i vågor, i olika perioder kanske rent av?
Kjell: Det var musik varje dag. Pappa var tvungen att dra ut säkringen.

Ni slutade aldrig och spela?
Kjell: Nej, precis!

Vad tyckte era grannar då?
Kjell: Dom klagade inte.
Robert: Vi hade väldigt tur. Som sagt tur har vi haft iallafall. Jo, jag vill avsluta det här med musikläraren där. Han ansökte till och med om stipendium för mig. Skickade också in en ansökan för att de skulle få en bättre orkesterorgel.

Det var innan man hade synthen så att säga va?
Robert: Jo. Det var Yamahas X-Ettan med 2 stycken högtalare på var sida. Jättepampigt allså. Stort ljud liksom. Jag blev inspirerad av en kille som jag hade som favorit på den tiden och det var George Fleury. Han var uppvuxen i Schweiz och spelade kyrkorgel.

Var det nån du kände eller?
Robert: Nej. Jag har sett honom på konserter i Göteborg.

Du var inspererad av honom?
Robert: Så in i bomben.
Kjell: Du spelade många låtar då.

Men sen blev det Jean Michel Jarre va?
Robert: Ja. Jo, sen vann jag faktiskt juniorpriset på en orgelfestival när jag var 15 år. Det här var 1982. Det var jätteroligt faktiskt. Jag vann första pris.
Kjell: Jag blev tvåa på orgelfestivalen.

Spelade du orgel då?
Kjell: Jo det gjorde jag. Spelade i ett år.

Men vilket har varit ditt huvudinstrument då?
Kjell: Gitarr.

Vilken var din första gitarr?
Kjell: Den hette The Gitarr.
Robert: Den köpte du på annons, va?
Kjell: Det var farsan som köpte den för 500 spänn.
Robert: Ja, just det.

N03B6467Det var en elgitarr?
Kjell: Ja visst.

Har ni någon musikalisk utbildning?
Kjell: Nej det har vi inte. Eller jo, du har väl det Robban?
Robert: Jo, jag gick på Semus musikskola från det jag var nio år tills jag var runt fjorton år.

Vad gjorde ni innan Grunden Media?
Kjell: Jag jobbade på Samhall i 14 år. Sen lades det ner, pang bom.

Du tyckte inte det var så bra där va? Inte de sista åren i alla fall?
Kjell: Nej, nej, inte de sista åren. Det var jättejobbigt. Jag fick ta hand om tre maskiner. Dålig nacke och dålig höft. Jag har haft det sen dess.

Det var 14 år på Samhall och sen kom du till Grunden Media. Man kan säga på det stora hela så är det dom jobben du har haft.
Hur är det för dig Robban?
Robert: Jag började ju faktiskt -81 då när jag gick på Bergsjöns dagcenter, innan Samhall.

Vad det daglig verksamhet eller?
Robert: Ja.
Kjell: Det var rena terapiarbetet. Dom blev förbannade på mig när jag kom dit och hälsade på. Så berättade jag för chefen på Samhall hur Robban mådde när han gick där. Roberts chef blev arg på mig för att jag gick dit och hälsade på utan och säga nåt innan. Det tyckte hon var lite respektlöst.

För att du sa som det var?
Kjell: Ja, det kan man säga. Sen fick han komma på studiedag och titta på Samhall i Partille. Där ville han börja jobba för han hade hört så mycket gott om Samhall.

På den tiden tyckte han det var bra då allså?
Vad gjorde du på Samhall Robban? Skötte du också maskin eller?
Robert: Jag matade in bräder, sågade och sånt där.

Så man stod och gjorde samma rörelser?
Kjell: Ja, typ.
Robert: Det var ju rätt bra innan aktiebolaget kom in. Det var en skyddad verksamhet då.

Har ni lust, Robert och Kjell, att i korta drag berätta lite om era musikaliska karriärer?
Kjell: Det började på Frölunda borg. Jag var 12 och halvt. Brorsan var 15. Kalle han var 16. Peter Mattsson träffade vi också där på Frölunda Borg. Han spelade bas. Och en kille som spela trummor. Den trummisen träffade vi av en slump, Peter Mattsson också. Ingen av oss visste nånting innan vi kom dit. Vi bara spelade. Sen blev det mer allvar. Då träffades vi en gång i veckan och spelade tillsammans. Sen efter några år så kallade vi oss för The Big Bang.

Hade ni spelningar?
Kjell: Det hade vi, vi spelade i Mölndal och Trollhättan och liknade ställen.
Robert: I Gransätra var det 750 personer. Kjell Krage var också där. Så vi fick spela under hans paus då. Så det var en gratis spelning. Men det var kul som fan.

Sen efter Big Bang?
Kjell: Sen blev det bara jag och Robban och Anders på trummer. Vi hade två killar till det sista och då kallade vi oss för Flash Back. En sångare och en gitarist till. Innan dess hette vi Crazy Boys. Vi fick inte så många spelningar då. Kanske tre fyra om året. Sen var det Grunden Bandet här på jobbet.

Kan vi få kort resume av dig också Robban?
Robert: Det är ungefär samma som Kjell faktiskt.

Du har gjort en del egna grejer också, utan Kjell?
Robert: Jo, en turné tillsammans med Tommy Mattiasson där vi kallade oss Enheten. Fast vi hette inte Enheten från början utan vi kallade oss Robert One och Prince Verner. 2004 var vi förband till Petter. Då var det 10 000 åskådare.
Kjell: Det var mäktigt.

Hur kändes det?
Robert: Det var rätt mäktigt faktiskt. Men vilka kommentarer Tommy fick dagen efter. Det var “en söt kille som var utvecklingstörd”. Inte så kul.

Sa dom det om Tommy?
Kjell: Ja.

Bröderna Borgwall och Peter Mattsson som startade Grunden Media

Bröderna Borgwall och Peter Mattsson som startade Grunden Media

Har ni råkat ut för mycket sånt eller?
Robert: Det har vi faktiskt inte gjort, tack och lov.

Har ni haft mycket nytta av varandra när det gäller musiken?
Kjell: Det har vi haft.
Robert: Jag instämmer.

Det har varit bra och ha varandra?
Kjell: Vi kivades med varandra vad det gäller musiken också. Jag har hört att den eller den melodin inte går så utan den går så istället. Det ville inte Robban lyssna på ibland förstår du.
Och jag vet ju att jag har rätt och så där. Det är syskon kärlek.

Har ni inspirerat varandra också?
Robert: Ja det har vi gjort.
Kjell: Ja det har vi. Robban har inspirerat mig mycket mer än vad jag har gjort med honom egentligen eller kanske till och med lika mycket. Jag minns inte riktigt. Det är nåt sånt i alla fall.

Hur hittade ni Grunden Media?
Robert: Jo, det kommer jag ihåg. Jag skulle gå på en kurs som hette Kunskapslyftet. Det var faktiskt tur i oturen som gjorde att jag gick den kursen. I samband med det så träffade jag helt apropå Peter Mattsson. Så jag gick fram till honom och språkade lite. Han sa, men tjenare, va fan är du här. Jag är här sa jag. Jag är här på kursen. Jag är så jävla trött på Samhall. Om det verkligen är så, sa han, så ring mig någon dag. Så kan vi ordna nånting.

Då hade han kört igång Grunden Media redan. Var det då de var på Fjärdelånggatan?
Robert: Ja, precis.

På den vägen är det.
Robert: Ja, visst.

Okej boys, det har varit väldigt trevligt att språkas vid med er och jag tror det var allt för denna gången. Tack för nu och hoppas vi syns snart igen. Tack och hej!

Intervju: Andreas Cederloo & Robert Wigström